<dokumentstatus><dokument><hangar_id></hangar_id><dok_id>sfs-1864-11 s. 101</dok_id><rm>1864</rm><beteckning>1864:11 s. 101</beteckning><typ>sfs</typ><subtyp>sfst</subtyp><tempbeteckning></tempbeteckning><organ>Justitiedepartementet L5</organ><nummer>11</nummer><slutnummer>0</slutnummer><datum>1864-02-16 00:00:00</datum><publicerad>2025-10-17 04:37:25</publicerad><systemdatum>2025-10-17 04:37:25</systemdatum><titel>Kungl. Maj:ts förordning (1864:11 s.101) om nya strafflagens
införande och vad i avseende därå iakttagas skall
</titel><subtitel></subtitel><status></status><text>		
Enligt 14 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken skall 16 § 6
punkten förordningen (1864:11 s. 101) alltjämt äga tillämpning i dess
lydelse vid brottsbalkens ikraftträdande.


16 § 6 punkten förordningen den 16 febr. 1864 är av följande lydelse:

Ingen må självvilligt taga åter det han vidkännes, evad det är från
honom stulet, eller han det tappat haver; utan lite
befallningshavanden eller domaren därom till: dock må han det återtaga

av den, som är lösker man eller misstänkt att vilja rymma, eller där
stulet gods å färsk gärning finnes.

I punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen (1942:378) om ändring i
vissa delar av strafflagen föreskrivs följande.

I stället för vad 16 § punkt 6 förordningen den 16 februari 1864 om
nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall
innehåller om rätt att återtaga stulet gods å färsk gärning skall
gälla, att varje besittningsförhållande som någon utan rätt rubbat må
å färsk gärning återställas av en vars besittning rubbats eller som är
i hans ställe. Lag (1942:378).

</text><html>


&lt;style&gt;
.document div {
    overflow: visible !important;
    width: 550px !important;
}
&lt;/style&gt;

&lt;b&gt;SFS nr&lt;/b&gt;:     
1864:11 s. 101&lt;br /&gt;

&lt;b&gt;Departement/myndighet&lt;/b&gt;:   
Justitiedepartementet L5 &lt;br /&gt;  

&lt;b&gt;Utfärdad&lt;/b&gt;:   
1864-02-16 &lt;br /&gt;  


&lt;b&gt;Upphävd&lt;/b&gt;: 
1965-01-01&lt;br /&gt;

&lt;b&gt;Författningen har upphävts genom&lt;/b&gt;: 
SFS 1964:163&lt;br /&gt;


&lt;b&gt;Ändringsregister&lt;/b&gt;:   
&lt;a href="http://rkrattsbaser.gov.se/sfsr?bet=1864:11 s. 101"&gt;SFSR (Regeringskansliet)&lt;/a&gt; &lt;br /&gt;

&lt;b&gt;Källa&lt;/b&gt;: 

&lt;a href="http://rkrattsbaser.gov.se/sfst?bet=1864:11 s. 101"&gt;Fulltext (Regeringskansliet)&lt;/a&gt; 


&lt;br /&gt;

&lt;hr /&gt;



&lt;div&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S1"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;&lt;/pre&gt;
Enligt 14 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken skall 16 § 6 punkten förordningen (1864:11 s. 101) alltjämt äga tillämpning i dess lydelse vid brottsbalkens ikraftträdande.&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;


16 § 6 punkten förordningen den 16 febr. 1864 är av följande lydelse:&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Ingen må självvilligt taga åter det han vidkännes, evad det är från honom stulet, eller han det tappat haver; utan lite befallningshavanden eller domaren därom till: dock må han det återtaga&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

av den, som är lösker man eller misstänkt att vilja rymma, eller där stulet gods å färsk gärning finnes.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen (1942:378) om ändring i vissa delar av strafflagen föreskrivs följande.&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I stället för vad 16 § punkt 6 förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall innehåller om rätt att återtaga stulet gods å färsk gärning skall gälla, att varje besittningsförhållande som någon utan rätt rubbat må å färsk gärning återställas av en vars besittning rubbats eller som är i hans ställe. &lt;i&gt;Lag (1942:378)&lt;/i&gt;.&lt;p&gt;&lt;a name="S7"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;</html><dokumentnamn>Svensk författningssamling</dokumentnamn><avdelningar><avdelning>dokument</avdelning></avdelningar></dokument><dokumentuppgift not="Obsolet - använd dokuppgift"><uppgift><kod>artal</kod><namn>artal</namn><text>1864</text></uppgift><uppgift><kod>utfardad</kod><namn>utfardad</namn><text>1864-02-16</text></uppgift><uppgift><kod>upphnr</kod><namn>upphnr</namn><text>SFS 1964:163</text></uppgift><uppgift><kod>upphavd</kod><namn>upphavd</namn><text>1965-01-01 00:00:00</text></uppgift><uppgift><kod>utdrag</kod><namn>utdrag</namn><text>		
Enligt 14 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken skall 16 § 6
punkten förordningen (1864:11 s. 101) alltjämt äga tillämpning i dess
lydelse vid brottsbalkens ikraftträdande.


16 § 6 punkten förordningen den 16 febr. 1864 är av följande lydelse:

Ingen må</text></uppgift></dokumentuppgift><dokuppgift><uppgift><kod>artal</kod><namn>artal</namn><text>1864</text></uppgift><uppgift><kod>utfardad</kod><namn>utfardad</namn><text>1864-02-16</text></uppgift><uppgift><kod>upphnr</kod><namn>upphnr</namn><text>SFS 1964:163</text></uppgift><uppgift><kod>upphavd</kod><namn>upphavd</namn><text>1965-01-01 00:00:00</text></uppgift><uppgift><kod>utdrag</kod><namn>utdrag</namn><text>		
Enligt 14 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken skall 16 § 6
punkten förordningen (1864:11 s. 101) alltjämt äga tillämpning i dess
lydelse vid brottsbalkens ikraftträdande.


16 § 6 punkten förordningen den 16 febr. 1864 är av följande lydelse:

Ingen må</text></uppgift></dokuppgift></dokumentstatus>